Om amningshets. Igen

Cissi Wallin la ut en bild på sin bebis med en nappflaska på Instagram vilket genererade kommentarer av typen ”Varför lägger du inte ut en bild där du ammar istället?” och någon jättekonstig referens till att Sanna Bråding (uppenbarligen den bättre mamman av de två) lägger upp så fina amningsbilder (som om man också bara för att man ammar måste vilja lägga upp bilder som man kanske tycker känns intima och privata). Jag har personligen aldrig känt att någon har tittat anklagande eller snett på mig på något vis är jag har plockat fram flaskan istället för tutten men så är ju jag inte en offentlig person heller. Jag har ju därför faktiskt inte förstått hur stor amningshetsen faktiskt är förrän nu när folk provoceras till döds av att Cissi Wallin inte helammar. Och det fast hon ju har mjölk! Det allra värsta i folks ögon verkar vara när människor fysiskt kan amma men väljer att låta bli av anledningar som av en utomstående amningsfanatiker kan anses egoistiska.

Jag förstår verkligen inte det här behovet av att försöka rätta andra människor när det kommer till föräldraskap. Behovet av att peka på någon och säga att ”Du gör fel!” bara för att man gör något annorlunda. Jag är övertygad om att de allra flesta gör vad som är rätt för just sin familj och inte medvetet gör val som barnen far illa av för att man själv ska må bättre. Att välja att inte amma fast man kan betyder inte per automatik att man inte har barnets bästa i åtanke. Om man som mamma mår bäst av att mata med flaska så är ju det något som i förlängningen också är både bäst för barnets välmående och för bådas anknytning till varandra.

Det är ju superlätt att säga att Cissi Wallin får ”skylla sig själv” för att hon är en offentlig person med en blogg och ett öppet kommentarsfält. Men det är ju inte bara henne de här människorna pekar på och säger ”fel fel fel!”. Det är ju  exakt alla som av olika anledningar inte kan eller vill amma de höjer sig över. Anser sig vara bättre än.